Hej!

Det finns ett stort problem, som åtminstone KAN bero på ett missförstånd. Det k a n ibland vara fråga om ett avsiktligt missförstånd. Jag ska försöka beskriva det.

Om någon säger att han är en kristen, så vet andra bibliskt kristna att han menar att han har börjat tro på Jesus och räkna med honom i sitt liv. De förstår att han inte menar eller tror att han är en bättre människa, eller "heligare" än andra.

Men om samma person säger samma sak till en icke kristen, så blir resultatet oftast att lyssnaren tror att den kristne inbillar sig vara en bättre människa. Ett helgon med citationstecken omkring. Detta är ett rätt så förfärligt missförstånd. Och jag är elak nog att tro att det ganska ofta är ett låtsat missförstånd.

Man kan lugnt säga att likheten med jantelagen stinker högt.  "Du ska inte tro att du blir bättre och heligare än vi, bara för att du har börjat rabbla böner!"

Vi har alltså två helt skilda uppfattningar om vad som är att vara kristen.

Det är en smärtsam erfarenhet för kristna att de tyvärr ofta ger de icke troende ammunition för pajkastningen. Man gör sina ordentliga fel och misstag - som andra. Och man skäms antagligen extra mycket bara för att det är icke kristna som visar en på ens sprickor. Plus att man givetvis skäms för själva synden.

Om jag med den här bloggen har lyckats få någon att tänka efter vad det verkligen innebär att vara kristen eller bli kristen, så är jag verkligen glad. Men denna missuppfattning - äkta eller inte - kommer nog tyvärr att hålla i sig ända in på Domens dag.

Tror jag. Ha det bra!   Rolf

Och det var ju fanatism vi hade dömt ut?!

Jamen, säger någon, jag syftar ju inte på sådan fanatism. Nej jag tänker på de benhårda ayatollorna inom islam eller de fanatiska bibeltroende kristna. Och dem ska vi prata om nu!

Nu tänker jag inte gå in på skillnaderna mellan olika religioner eller skillnaden mellan olika politiska partier. Det finns stora skillnader.

Men vad är det att vara benhård?

Det finns benhårda människor. Och benhård är också   a l l t i d    ett av de mest tacksamma saker man kan kalla andra för.

Men om vi ska jämföra två olika sorters benhårdheter, så kan vi ta två poler.

Låt oss bara torrt konstatera att dessa grupper finns - inte var de finns.

Den religionsstiftare jag tror på och bekänner mig till heter Jesus. Den tro som ska leda en på ens väg genom livet och till himmelen, måste stämma med en urkund. I mitt fall heter urkunden bibeln. Och ju närmare och noggrannare man håller sig till dess utsagor, desto sannare upptäcker man att den är och hur farligt det är att liberalisera eller på annat sätt förvanska, lägga till eller dra något ifrån den.

Reformatorerna i världshistorien, valdenserna, Wycliffe, Luther, har alla varit benhårda i den meningen att de har vägrat låta sin Bibel bli söndertrasad och teologiserad.

Benhårda i sitt nit att behålla urkunden, bibeln, i dess grundskick. Men på grund av Bibelns, urkundens kvalitet, har bibeln fått göra deras sinne mänskligt och mjukt och lyhört.

Däremot kommer bibelliberalismen att efterhand förgifta och förhärda (göra benhård) själen.

Jag väljer hellre att hårt hålla på Bibelns - urkundens - rätt och ursprung.

Ha det bra

Rolf

Hej! Dags för en blogg igen! 

Det finns många saker som man kan reta sig på idag . Fanatism är bara en sak, även om det har rätt högt irritationsvärde. Det är så till den grad laddat att manh onekligen blir nyfiken på vad fanatism verkligen är. Alltså v e r k l i g e n !

Allra värst brukar reaktionerna bli om fanatismen rör religion och kanske sport. Rör fanatismen religion är det inte sällan kristendom.

Ur Norstedts uppslagsbok, tryckt 1985 hämtar jag följande:

Och jag kan själv lägga till sportslig art. Inom sporten finns också åtskilliga fanatiker. Om Du inte tror mig: Studera gärna åskådarläktaren på en fotbolls- eller ishockeymatch. Ä v e n matcher

u t a n huliganer.

Norstedts presenterar alltså fanatikern som ofördragsam; vidare blind och döv för sakskäl.

Om vi börjar i änden med sakskäl så måste det ju trots allt finnas något sakskäl som får fanatikern att börja hysa en åsikt som han inte vill överge. Sakskäl kan vara olika starka. De skäl, som får honom att hysa åsikten, kan vara mycket starkare än de skäl som Norstedts beskriver som "för

alla skäl blind och döv".

Så när Norstedts skriver "för alla skäl blind och döv", har man uppenbarligen glömt de skäl som tänder fanatikern.

Ett sådant skäl kan vara en urkund. En urkund sådan som till exempel

Är det inte rentav lite för mycket begärt att fanatikern alls ska kunna tumma på de ofta stränga regler som ovannämnda skrifter ställer honom under?

Fråga ut Svensson om han vill ändra på sina personliga åsikter om vissa frågor. Jo, säkert kommer han att villigt demonstrera hur tolerant han är med vissa saker. Ingen fanatism här inte.

Men gå honom lite in på livet med vissa frågor... sådana som "man bara inte frågar om". Då kommer sidor krypande hos Svensson, som misstänkt liknar fanatism och intolerans. Till och med blind och döv sådan. Och det var ju fanatism vi hade dömt ut?!

Jamen, säger någon, jag syftar ju inte på sådan fanatism. Nej jag tänker på de benhårda ayatol- lorna inom islam eller de fanatiska bibeltroende kristna. -- Men dem ska vi prata om i morgon!

Ha en bra dag. Rolf

Hej!

Virus som angriper kroppen och datavirus, är mycket  farliga  för  sina  mål.  Vi  har respekt och viss rädsla för dem.Och vi vänslas eller flörtar inte med dem. Vi använder mycket tid, pengar och energi att bekämpa dem. Det är viss skillnad mellan kroppsvirus och datavirus: Datavirus är en avsiktligt planerad skada. Människan har en rak och negativ attityd mot datavirus.

Men det finns en skadlig motsvarighet till virus, som är äldre än både kroppsvirus och datavirus. Och som vi tyvärr inte är lika kategoriska emot.

Synden har naturligtvis en synlig sida: de syndiga gärningarna.

Men synden har också en egen rot och kärna, och det är den som motsvarar de virus jag har talat om. De syndiga gärningarna kommer ur synden. Det är Satan personligen som avsiktligt planterar sitt syndvirus i oss. Men synden är vi mycket mer toleranta emot än de olika virus. Det skulle inte falla oss in att låta bli att bekämpa ett influensavirus eller ett datavirus. Ingen läkare eller dataexpert skulle kalla en annan för fanatiker och intolerant fundamentalist för att han bekämpar ett farligt virus med antibiotika eller ett antivirusprogram. Och säga "Jaså du tillhör den falangen som anser att virus är skadliga. Vill du vrida klockan tillbaka?"

Men när det gäller viruset synden - som ojämförligen har lagt flest människor i både grav och kommande helvete - då är vi märkligt toleranta. Toleranta mot viruset men inte mot andra bekämpare.

Vi säjer: Låt oss vara lite förstående - låt oss vara kärleksfulla emot syndaren men hårda emot synden. Vi är ju trots allt alla syndare.

Ja, jag är en syndare och du är en syndare. Men låt oss för Guds barmhärtighets skull inte låta detta göra att vi står med armarna i kors.

Det gör inte läkarna. Det gör inte dataexperterna. Och dataanvändarna - framför allt - har en fientlig respekt inför virus. Man kelar inte med cancer eller hongkonginfluensa. Man försöker slå ut det. Det finns inget spännande, intressant farligt fascinerande hos datavirus. Men synden kan vi tom . beundra på en tavla på museum eller i en tv-film.  Dataexperterna och läkarna gör ett bra jobb. Även om mycket återstår för att slå ut alla sjukdomar och virus, så slår de sej inte till ro.

Vi som är pånyttfödda kristna - måtte inte vi heller slå oss till ro.

- Vi vet ju att Jesus Kristus är vår räddning från detta virus. Han har befriat oss ifrån syndens lön, som är döden.   Ha det bra!   Rolf

Hej!

Versen om fötternas lykta har jag hört ganska många gånger i mitt liv.

Jag började skolan 1943. Då hade man psalmer i läxa redan i andra klass i folkskolan. Nu är rubrikens vers inte från en psalm i psalmboken utan från en vers i Psaltaren. Psalmen 119, vers 105, den längsta psalmen i Bibeln.

Och Bibeln som sådan hörde jag aldrig talas om förrän i första klass, och då trodde jag att jag hade hört fel. Jag hörde det som Bilen! Kanske för att vi skåningar oftare säger Biblen än Bibeln. Både bil och bibel var främmande begrepp i min familj.

Jag måste erkänna att jag från början tyckte rätt illa om den här versen. Hur kunde ett ord vara en lykta? Och för mina privata fötter. Även om jag som barn givetvis inte hade fattat vad "långsökt symbolik" var, så var det väl ungefär så jag uppfattade den. Och den kändes också var gång jag hörde den - som ett de vuxnas pekfinger mot mig. Och Ditt ord, vad var det för ord...?

Och när jag själv var vuxen, så blev versen ett "de religiösas" pekfinger. Som jag själv kände det alltså. Det finns nog fler än jag som på liknande sätt har hängt upp sig eller retat sig på ord ur bibel och psalmbok. Dessa ord som i barns tankevärld kan bli bra snåriga.

När jag sedan själv på helt frivillig basis blev en rätt flitig läsare av Bibeln, så har versen om fötternas lykta fått ett eget liv. Jag har börjat tycka mycket om den. Jag begriper ju att "Ditt Ord" är hela Bibeln, Guds Ord. Och den där lyktan är till för att vi ska kunna se var vi sätter våra fötter.

Den lyktan är lika nödvändig både dag och natt. På natten har vi ju i allmänhet en belysning som kommunen har ordnat. Men även på dagtid heter det ju att vi "springer på minor". Eller går rejält vilse i livet. Och egentligen ÄR mina fötter inte så väldigt mina privata. Om jag gör ett stort misstag så man man räkna med att privatlivet även för fötterna försvinner. Då är de bums ute och valsar i pressen!

Jag har erfarenhet på flera sätt av den sanningen: Ditt Ord är mina fötters lykta. l Psaltaren 119:105. Plus några verser till:

Låt min muns frivilliga offer behaga dig, HERRE, och lär mig dina rätter. .

Jag har böjt mitt hjärta till att göra efter dina stadgar, alltid och intill änden.

Du är mitt beskärm och min sköld; jag hoppas på ditt ord.

Ha det bra!

Rolf

Hej!

Rolf igen!

Jag och min fru Eva har varit i Falun. Där var vi med i en mycket speciell grej, som hette Hopp För Sverige. I Falun finns riksskidbacken som har synts i TV i flera sammanhang.  Hopp för Sverige - det är en ordlek.  I  Falun

gör man hopp i backen. Vi bad för Sverige - om hopp.

Den svenska synden är ju bekant i hela världen. Man syftar ju då allra mest på den sexuella lössläpptheten i vårt land.  "Svenska" förhållanden har blivit identiskt med promiskuösa förhållanden.  Vårt brott mot fjärde budet har gett oss vanrykte i världen. Alltså budet Du skall icke begå äktenskapsbrott.

Gud menar allvar med alla bud.  Men det finns fler.  Jag  tror  Du  kan  minst

ett par tre till. Inte stjäla, inte dräpa, inte förtala (åttonde), inte vara avundsjuk (hava begärelse till).

Men det finns en synd som många inte alls tänker på. Den finns inte direkt nämnt som brott mot ett bud. Det är otron. Att inte alls tro på Gud. Det vill säga varken tro att Han existerar  e l l e r   erkänna Honom som Gud och Herre. 

Otron har satt vårt land i en speciell ställning. Vi har inte lika många invånare i Sverige. Därför kan vår statistik på mord och råhet  och  våld  och

bristande kvinnofrid och allt annat elände bli rätt skev. Men om man tar vår statistik på dessa saker i förhållande till antalet personer, så är vi visst det värsta landet i världen.

Hopp för Sverige arrangerades av en mc-klubb som heter Jesus My LORD, som hyrde skidstadion redan i januari.  MC-klubbar för tanken  till Hell´s Angels och liknande namn. Men det här är bibliskt kristna knuttar som verkligen vet vad det handlar om.  De är  inga märkvärdiga människor, men de vet vad Gud står för. Flera har varit nere i droger och sprit. Men de har mött Jesus och blivit frälsta.

Jag har själv fått förbön på denna konferens. Jag var tom och torr som ett avlövat träd, men Gud fyllde mig med helt ny  "kräm" på de cirka 15 minuter det varade. Jag är faktiskt jättelycklig  och jag ber Gud fylla på mig varenda stund. Jag vill ALDRIG bli av med dessa välsignelser.

Men Hopp för Sverige är också bön - att verkligen Be för vårt fosterland.

Vi älskar ju Sverige!! Vi vill att tusentals och ännu fler ska möta Jesus - möta Gud. Att gamla Svedala ska repa sig igen.  Var med mej och be om Det!

Rolf

Hej!

Det ska vara Hare Krishna, buddhism, Tao eller Människoförståndet (Läs Humanisterna)

Jo för kyrka och präster och kristna människor - och kanske någon friförsamling där det har spårat ur rent - har svikit och burit sig avskyvärt åt mot mej. Eller en tuff pingstvän har trängt upp mej i ett hörn och frågat om jag är frälst.

Hur som helst så är det naturligtvis oerhört beklagligt och korkat att i Guds eller kyrkors namn bete sig som grisar emot fredliga svenskar. Om inte Gud hade krävt av kristna att de måste

förlåta människor så hade jag väl knappt kunnat förlåta synder med så enorma konsekvenser

som detta som man kan kalla ställföreträdande svinaktighet. Det vill säga att tydligt i Guds eller kyrkors namn bära sig åt mot andra.

Men - kunde Gud förlåta Adam och Eva (de förläts men fördrevs ur Eden - mest till skydd för Eden gissar jag) så måste jag också.

Men vi själva då? När vi utsätts för nyssnämnda svinaktigheter, då blir så grymt urförbaskade så att vi bara har en sak i huvudet - hämnd!

Och vi är inte dåliga som hämnare. (Jag tänker ändå inte på blodshämnden, men vilken raffinerad mördare är inte den!?) Och näst efter otro så är vreden och hämnden den värsta synden. Den har sin tydliga tio-i-toppställning i mordstatistiken.

Okej - jag vet att Svensson i regel inte brukar gå ända till mord.

Men - handen på hjärtat! Vi säger "hämnden är ljuv" och "liten hämnd är också hämnd", ofta med en full-i-sjutton-blick i ögonen.

Och man kan lugnt säga att hämnden är vredens krona.

Men det "bästa" med hämnden är - att man kan förklä den!

Man kan ju alltid låtsas. Vill jag så kan jag skylla all min ilska över Gud och kristendom på att någon har burit sig åt mot mig. Någon har ljugit, svikit, bedragit, våldfört sig. Någon var präst

eller pastor, ungdomsledare eller kassör. Eller vad Du helst vill.

Fast egentligen och i största hemlighet så är det något annat som ligger bakom. Som är den riktiga boven. Ett hat inom oss får oss att skylla på hämnd för de kristnas illgärningar.

Ett hat som har sitt säte i vårt hjärta. Ett hat mot en dom som vi känner inom oss för att vi inte tror.

Ha det bra! 

  Rolf